Finnkampens historia

1925 hölls den första landskampen i friidrott mellan Finland och Sverige, och detta skedde i den finska huvudstaden. I Sverige gav man detta möte namnet Finnkampen, medan man i Finland kallade den för Sverigekampen.

Under tävlingens första år höll man dessa vänskapliga landskamper vartannat år, och man turades om att vara värd varannan gång. 1927 var följaktligen Stockholm värd. Under första decennierna, fram till och med 1950, så var Finnkampen uteslutande en tävling för manliga tävlande.

Systemet med vartannat år höll man fram till 1939, då man beslöt att tävlingarna istället skulle hållas varje år men att de båda länderna fortsatt skulle turas om att vara värd.

Under 1930-talet ställdes tävlingarna in ett antal gånger. Detta var på Finlands initiativ efter att Sverige fått den finska löparen Paavo Nurmi diskvalificerad inför OS i Los Angeles 1932. De idrottsliga relationerna mellan Sverige och Finland var under dessa år mycket ansträngda.

1952 ställde de finska herrarna in sitt deltagande för att fokusera på OS i Helsingfors.

Om man tittar på resultaten de senaste 20 åren så är det en övervikt för svenska segrar. Speciellt gäller detta på damsidan, där svenskorna vunnit hela 18 gånger.