OS i Berlin 1936

När de moderna olympiska spelen för elfte gången skulle hållas så skedde detta i Berlin. Året var 1936 och Adolf Hitler vad den som invigde spelen i egenskap relativt nyvald ledare för landet. Valet av Berlin som värdstad för spelen hade dock skett innan Hitler tagit makt med sitt Nazistparti. Även om Sveriges hållning var neutral så var många andra kritiska till detta OS.

Den enhälliga domen från omvärlden var att dessa olympiska spel hade varit ett jippo för att sprida nazisternas propaganda. De direkta konsekvenserna av nazisternas politik syntes också i värdlandets deltagarlista – endast en idrottare med judisk bakgrund tilläts delta och en lång rad framgångsrika atleter uteslöts.

Nazisternas politik, både i allmänhet och inför de olympiska spelen, ledde till att Spanien valde att inte delta. Det var även nära en amerikansk bojkott av spelen men den amerikanske presidenten krävde att landet skulle delta.

Tyskland låg i framkant när det kom till den nya tekniken för tv- och filmproduktion. Detta gjorde att man kunde dokumentera tävlingarna och dessutom live-sända rörliga bilder i större omfattning än tidigare skett. Nazisternas egen filmskapare, Leni Riefenstahl, gjorde också en dokumentärfilm om olympiaden. Denna film fick namnet Den stora olympiaden, och det är en av de första produktionerna som använder kamera på räls.

Värdnationen var mest framgångsrik. Trots att många romska och judiska atleter hindrats från att delta så lyckades Tyskland ta hela 89 medaljer, varav 33 guld. USA var näst bästa nation med 56 medaljer totalt, varav 24 guld.

Löparen och längdhopparen Jesse Owens, som ofta räknas den främsta olympiern genom tiderna, vann hela fyra guldmedaljer och blev mästerskapens mest framgångsrika deltagare.

Sverige var sjua i medaljligan med sex guldmedaljer (totalt antal medaljer var 20 stycken).